Hit längtar jag - att få ligga på bryggan och se ut över vattnet!

När man har lite trist brukar jag dagdrömma lite och just nu längtar jag efter att vara i stugan. Ligga på bryggan - bada lite och vara i skogen. Jag börjar tycka det är lite trist att bara få gå ut kopplad på gården! Men matte lovar att nästa vecka när de tar bort stygnen på mig ska vi gå lite längre promenader och då får jag nog vara lös åtminstone på gården. Men jag lär nog få vänta innan jag kan busa med Moncho igen. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge - visst är det så man säger?/Yrsa 

Matte var nyss ute och hämtade posten..... och vet ni.... jag hade fått ett krya-på-dig paket från MIN älskade Nisse (ni hittar honom här):

http://aileenonisse.bloggagratis.se

Jag blev liksom frisk på en gång!!! Sakta i backarna säger matte - än får du ta det lugnt några dagar - men alltså - lite glad kan man väl få bli. Matte tycker jag är lite för pigg just nu, jag vill gärna försöka slå kullerbyttor när vi sitter på täcket och sånt. Hon tycker jag är lugnast när jag har tratten - oftast har jag en t-shirt på mig då kan jag sova som vanligt, äta som vanligt och sånt. Men ibland åker tratten på och då sitter jag bara och stirrar. Igår kväll kom älskade Jens på sjukbesöks också - jag blev så glad så jag glömde bort tratten och gick och hämtade en leksak :-). Matte var tvungen ut på ett ärende idag och då var mormor och morfar här - de tog till och med och dammsög :-) - matte blev glad för det. För ska jag säga sanningen så har jag och matte mest legat på ett täcke med dator, pluggarböcker och vanliga böcker sen i fredags. Husse har varit bortrest men är nu på väg hem. Jag tror matte blir lite less på att vara hemma med mig ibland, men det är ju tur att hon jobbar mindre tid nu för hon skulle ändå ha varit hemma och pluggat. Nu ska jag gå och smaka Nisses grejor - det är vist ett majsöra en av grejorna. Mums!/Yrsa

  Paketet från Nisse   

Sakta men säkert kommer jag tillbaka. Fortfarande är jag skit-trött och sover mest. Men första natten hemma - alltså natten mot lördag - då var det lite oroligt. Jag ville gå ut kl 3 och kl halv 6 - det slutade med att jag och matte klev upp halv sex och åt frukost. Sen pep jag till och från - jag pep till och med i sömnen. Men matte hade läst någonstans att just att pipa kan hunden göra om man har varit sövd med narkos - och det hade ju faktiskt jag - två gånger till och med. Men nu har jag slutat pipa för nu har narkosen gått ur kroppen antar jag. Matte var rätt så trött igår (efter den natten) så vi låg och sov på golvet mest hela dagen - mormor och morfar var hit några gånger. De var så bussiga och kom hit med middag till matte. Sen hade ju matte sina idéer. Hon tycker rätt så synd om mig när jag har tratt - för jag har svårt att lägga mig ner och sova så hon kom på att hon skulle fixa en skumgummitratt istället. Vi hade köpt en sån där uppblåsbar krage - men med den kom jag åt såret. Så det blev skumgummikrage i går - rätt så skönt tycker jag - för de där plastkragarna - de ekar ju i dem också så alla ljud blir jättehöga. Innan kvällen var över hade hon fått ett tips av Nisses matte om att trä på mig en t-shirt - typ bakvägen - jätte skönt - jag har sovit som en stock hela natten med den på mig och matte har också fått sova - vi har faktiskt precis just vaknat :-) - nu ska jag sova vidare - ha det bra!/Yrsa

Första kvällen var det krage - här sitter jag och husse och myser.

Sen blev det en skumgummikrage - den här är den första - men den blev för liten så jag kom åt mitt sår....

...därför blev det en SKITSTOR - men den var rätt så ok att sova på...

...innan kvällen var över blev det en t-shirt - ja ni fattar ju allt jag får stå ut med :-)       

Jaha - så har man varit med om en hel del.... jag trodde aldrig jag skulle få komma hem. Först en operation då de sövde mig - en natt på ett konstigt ställe i en bur... men det var snälla människor där. Sen en operatione till i morse när jag sövdes igen. Men sen anade jag någonting, tratten togs av mig - ett koppel sattes på - och vi gick åt ett helt annat håll än vi gjort tidigare - hon som höll i mig ropade "vem är det som äger den här hunden" - åh yippie jag kände ju lukten av matte - sprang som en tok - fast det får jag visst inte göra. Matte grät.... undrar om hon var ledsen för att jag kom :-) - sen kom husse - de skulle vara två för att hjälpa mig in i bilen för jag får inte hoppa. Men alltså - är husse öppnade bakluckan försökte jag hoppa in men fastnade på vägen - rakt mot mitt sår..... shit hör jag matte säga - hon tog sig lite för huvudet. Sen åkte vi hemåt - husse parkerade bilen smart tyckte jag - det var för att jag inte skulle behöva hoppa så högt när jag skulle ur den - sen har jag pipit litegrann och sen vill jag gärna kissa lite när jag blir glad och viftar på svansen - men matte och husse är så himla glad att jag är hemma så ingenting spelar någon roll. Jag är ju tvungen att ha den här förbenade tratten i ganska många dagar - matte hade varit smart och köpt en kudde - men med den kom jag åt mitt sår - så då blev det tratt. Men vet ni en sak är skitbra - när jag ska äta behöver jag inte ha tratt - jag älskar att äta och framför allt älskar jag att slippa tratten. Jag har varit ute och kissat - men koppel - men va fasiken - det är ju jättesvårt att kisse med en tratt som fastnar i allt blåbärsris och dessutom i koppel. Skit samma - nu är jag hemma - älskad som sjutton och bortskämd blir jag - hoppas det håller i sig även när jag blir piggare. Men hopp om livet - kram till alla som hört av sig idag till matte - det tror jag att hon behövde när inte jag var där och tröstade. /Yrsa

Husse parkerade skit-smart så jag lätt som en plätt kunde hoppa ur bilen (sen glömde vi flytta den några timmar så jag antar att grannarna undrade).

Sover mycket - men vaknar ofta för det gör ont i såret.

Jag har fått ett eget täcke framför tvn där har jag och matte legat ändå sedan jag kom hem.

Somnade till slut en stund - skitläskigt med tratt.

Nu blev jag sur - jag kan ju inte stoppa tratten mellan spjälorna på balkongen där jag alltid stoppar nosen - jag skiter i balkongen en stund.         

Igår lämnade jag Yrsa för operation - skulle få hämta henne vid 15-tiden om inget inträffade.Halv 10 ser jag på min mobil att djurkliniken ringde - pulsen steg. När de hade öppnat henne hade de hittat en böld (varfylld sådan) - först hade vet. trott det var en tumör (men tack och lov var det inte det). De tog bort den och även livmodern men de ville behålla henne till imorgon eftersom de hade varit tvungna att snitta 5 cm längre. Jag var lite stressad när jagpratade med vet. men han nämnde ordet Endomitrios - jag hade ingen aning om att hundar kunde få detta. Jag kan inte låta bli att tänka - vad hade hänt om vi inte opererat henne. Enligt vet. hade han aldrig kunna se denna böld på en röntgen. Jag ringde igen till dem vid 15.00 tiden igår - allt gick som planerat - hon hade varit ute och kissat men var väldigt trött. Jag fick ingenting gjort under kvällen (förutom en golfrunda för att skingra tankarna). Resten av kvällen kändes mest som jag satt och stirrade i väggen. Hade svårt att somna och försökte läsa en bok och det blev länge länge. När väckarklockan ringde i morse vid halv åtta - hoppade hjärtat till och jag tänkte "åh va skönt att det inte var djurkliniken". En kvart senare ringer det och det är djurkliniken. Yrsa hade på morgonen börjat blöda så de skulle söva henne igen och se vad det var. Vet trodde det kunde vara ligaturen där bölden hade suttit som blivit för kort. Ligatur är (vad jag kan förstå) en typ av "tråd" som man binder om för att stoppa blödningar. Sen har jag suttit på en stol och bara väntat på att de ska ringa igen..... ingen ringer..... jag vandrar.... gråter en skvätt då och då. Det var ju inte så här det skulle bli. Tänker tankar som "gjorde vi verkligen rätt som beslutade att ta bort livmodern" - knäppa tankar men ganska naturliga. Alldelens nyss kände jag att det var nog. Jag ringde till djurklinken. De hade stoppat blödningen som mycket riktigt kom från såret där bölden hade suttit. Hon låg nu med dropp och vet skulle ringa mig i eftermiddag och säga om vi får hem henne eller inte. /Matte Kerstin