Igår lämnade jag Yrsa för operation - skulle få hämta henne vid 15-tiden om inget inträffade.Halv 10 ser jag på min mobil att djurkliniken ringde - pulsen steg. När de hade öppnat henne hade de hittat en böld (varfylld sådan) - först hade vet. trott det var en tumör (men tack och lov var det inte det). De tog bort den och även livmodern men de ville behålla henne till imorgon eftersom de hade varit tvungna att snitta 5 cm längre. Jag var lite stressad när jagpratade med vet. men han nämnde ordet Endomitrios - jag hade ingen aning om att hundar kunde få detta. Jag kan inte låta bli att tänka - vad hade hänt om vi inte opererat henne. Enligt vet. hade han aldrig kunna se denna böld på en röntgen. Jag ringde igen till dem vid 15.00 tiden igår - allt gick som planerat - hon hade varit ute och kissat men var väldigt trött. Jag fick ingenting gjort under kvällen (förutom en golfrunda för att skingra tankarna). Resten av kvällen kändes mest som jag satt och stirrade i väggen. Hade svårt att somna och försökte läsa en bok och det blev länge länge. När väckarklockan ringde i morse vid halv åtta - hoppade hjärtat till och jag tänkte "åh va skönt att det inte var djurkliniken". En kvart senare ringer det och det är djurkliniken. Yrsa hade på morgonen börjat blöda så de skulle söva henne igen och se vad det var. Vet trodde det kunde vara ligaturen där bölden hade suttit som blivit för kort. Ligatur är (vad jag kan förstå) en typ av "tråd" som man binder om för att stoppa blödningar. Sen har jag suttit på en stol och bara väntat på att de ska ringa igen..... ingen ringer..... jag vandrar.... gråter en skvätt då och då. Det var ju inte så här det skulle bli. Tänker tankar som "gjorde vi verkligen rätt som beslutade att ta bort livmodern" - knäppa tankar men ganska naturliga. Alldelens nyss kände jag att det var nog. Jag ringde till djurklinken. De hade stoppat blödningen som mycket riktigt kom från såret där bölden hade suttit. Hon låg nu med dropp och vet skulle ringa mig i eftermiddag och säga om vi får hem henne eller inte. /Matte Kerstin

 

Petra" title="http://Bloggagratis.se]Petra[/url]" target="_blank">Bloggagratis.se]Petra[/url]

2 september 2011 12:17

Usch vad jobbigt. Vet precis hur det är att sitta o vänta på att vet. Ska ringa. Har gjort det alldeles för ofta med Aileen. Skönt att det bara var såret som strulade iaf. Hon är ung o stark och säkert på tassarna snart igen. Många kramar!

http://aileenonisse. Bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi är rätt dåliga på att skriva blogg nuförtiden. I början och några år framåt skrev vi nästan varje dag - precis som vi tycker en blogg ska vara! Nu hinner vi inte med att göra det så ofta så jag och matte har bestämt att avsluta denna blogg - kan b...

I helgen fick jag vara med när vi firade mormor och morfar som hade varit gifta i 60-år! Grattis! Fast.... Jag fick sitta mycket i bilen när de skulle äta middag på hotellet och sånt ?. Sen varje gång vi promenerade till vår stuga så skällde jag ut e...

Oj vad länge jag skrev. I början var bloggen en dags-blogg - sen blev det en vecko-blogg och nu känns det som om det blivit en månads-blogg. Jag ska skärpa mig - om bara matte hjälper mig. Här har nästan alla snö försvunnit, det ligger bara pytte-lit...

Matte sover alltid lite för länge på morgonen så hon vill att jag snabbt ska göra mina behov ute på gården. Jag håller på att göra henne tokig för istället för att göra mina behov så rullar jag mig i snön - det är jättehärligt. På sommaren gör jag sa...