Det är sant - jag brukar inte backa ur - men alltså, imorse när dörren öppnades för mig för att jag skulle gå ut på gården så var det inte alls kul. Huja va kallt det var, -26 grader - det ni. Det måste man nästan vara en isbjörn för att klara. När matte kom hem för att gå ut med mig på lunchen höll jag på att göra ner mig, jag hade så bråttom ut för att göra både det ena och det andra - först trodde matte att husse hade glömt att gå på kiss-promenad med mig på morgonen men sen såg hon hur jag bar mig åt när vi var ute. Jag kan ju inte stå still - det är för kallt på marken och sätta sig ner då och göra sina behov fanns inte i mitt huvud. Men till slut var jag ju tvungen. Nu hotar matte med en promenad igen - men det är visst bara -22 grader ute nu - då kanske jag kan stå stilla. Let's give it a try :-) /Yrsa

Puh det var skönt när matte kom hem på lunchen så jag fick göra mina behov.