Nu är jag rätt less... på att inte få gå långa promenader och springa som en tok. Bara korta, långsamma promenader i skogen med matte. Jag vill leka och jag vill busa - men matte säger att jag ska ta det lugnt. Suck... men det kanske är bäst så ändå. Jag vill gärna ha mitt godis när vi är ute och går - men inte ens det får jag - allt ska vara mjukt och snällt mot min hals. Men matte har köpt skink-ost på tub som godis i stället och det är väl ganska ok förutom att det tar en jäkla tid för henne att få fram det. Snart är det över i alla fall. Matte är jätte tacksam över att Gammelstads djursjukhus finns (det är det bästa säger hon och hon har provat fler ställen). Dit gick hon även med sina hundar som hon hade före mig. Det är en bit att köra för oss - men det är värt varje mil. Nu ligger jag bara och väntar på att min lill-matte ska komma och hälsa på från Stockholm. Jag har inte träffat henne sedan i somras. /Yrsa